Undersökning visar att män är programmerade för föräldraskap

av Nils Pettersson den 14 september, 2011 · 0 kommentarer

Det finns dom som hävdar att män inte alls är lämpade att ta hand om små barn.daddy Eva Sternberg är en av dem som bland annat har sagt att “män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt.” Hon har också ställt frågor om pappor: “Hur många fler spädbarn och små barn ska behöva drabbas av olyckor, för att deras pappor tar hand om dem?” “Hur länge ska vi tysta ned olyckor med barn som fått fingrarna avklippta av bildörren av en stressad pappa?” (Läs artikeln här.)

Nu kommer svar på tal från vetenskapen. En amerikansk rapport visar att jämlikhet är inbyggt i föräldraskapet, rapporterar SVT Vetenskap. Nyblivna pappors testosteronhalt sjunker när de får barn. Eller som man uttrycker det i artikeln:

Hög testosteronhalt borgar för egenskaper som ungkarlen behöver när han söker en partner. Därefter behöver han inte spela Allan lika tydligt, utan kan ägna sig åt sina småbarn med en hormonhalt som stämmer bättre med skydd och omhändertagande.

Även om jag själv undrade lite över det där med att man inte behöver “spela Allan” lika tydligt” så blir väl ändå slutsatsen att också pappor påverkas av att bli förälder och kan ta hand om små barn. Nån som blev förvånad?

Den här artikeln finns även publicerad på Södertörns Lärcentras blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Du kanske också vill läsa det här:

Jämställdhetsdebatten i korthet

av Nils Pettersson den 6 september, 2011 · 0 kommentarer

När jämställdheten i Sverige debatteras handlar det ofta om tvång kontra frivillighet, eller om man uttrycker det annorlunda: om politikerna ska styra familjernas val. Men kvotering eller inte kvotering är som tur är inte alltid huvudfrågan.

Här är i alla fall några röster ur den senaste tidens debatt:

Lena Sommerstad (S) skriver,  om jämställdheten på sin blogg och diskuterar framför allt  en DN-ledare som utifrån Statistiska centralbyråns årliga statistik över hur män och kvinnor använder sin tid. Lena Sommerstads vägledande tes är att politiken faktiskt spelar roll för jämställdhetsutvecklingen.

DN-ledaren däremot, går en medelväg och hävdar att jämställdheten trots allt går framåt, i varje fall om man ska tro statistiken från SCB. Man hävdar också vikten av att fortsätta jämställdhetsarbetet med att avsluta så här:

“Det finns inget skäl att avstå från att fortsätta arbetet för hela lönen och halva makten. Men varken kvinnor eller män kan blunda för sitt eget ansvar att tillsammans bygga en jämställd familj. En familj där man håller ihop av kärlek, inte för att den ena parten är ekonomiskt beroende av den andra.”

SVD verkar däremot mer kritiska mot själva idén att undersöka folks vanor på det sättet som görs i undersökningen.

“Detta till trots är den politiska ambitionen en smula obehaglig. Genom att mäta medborgarnas tidsanvändning dygnet runt kan staten få koll på vad vi egentligen håller på med. Om dygnets timmar på något vis används på ett sätt som överheten har problem med, kan alltså åtgärder vidtas.”

De refererar också till en tidigare artikel i DN av jämställdhetsminister Nyamko Sabuni som i en tidigare artikel och skriver:

“Mycket riktigt var statsrådet Sabuni bekymrat när hon kommenterade statistiken. Enligt DN (1/9) ser Nyamko Sabuni det som ‘ett stort problem’ att män främst tar hand om underhållsarbetet (här avses däckbyten och liknande). Problemet består enligt statsrådet i att dessa sysslor är ‘planerbara’, medan uppgifter som i större utsträckning utförs av kvinnor alltså inte går att planera. Sabuni förklarar att ‘hämta och lämna barn, laga mat och städa skapar stress.’

Stina Svensson (Fi) skriver utifrån ett delvis annat perspektiv än den vanliga rädslan för kvotering och vill istället satsa på konkreta politiska förslag och en tydlig riktning för jämställdhetsarbetet genom samarbete.

Helena von Schantz skrev i somras en artikel på Newsmill med den retoriska titeln “Kan vi kvotera oss till jämställdhet” och menar att den fråga som drivs hårdast av feminister  är att föräldrarna delar lika på föräldraförsäkringen. I slutet av sin artikel meddelar hon sin egen programförklaring:

“I mitt drömsamhälle har vi alla mesta möjliga frihet att förverkliga oss själva, att vara oss själva, att bejaka både den manlighet och den kvinnlighet vi har i vår personlighet oberoende av kön och sexuell läggning. I mitt drömsamhälle tillmäts vi alla samma värde, och där möts vi alla med respekt, tolerans och lyhördhet. Finns det någon som tror att vi kommer närmare min drömvärld med hjälp av kvotering? Jag tror tvärtom att kvotering och statlig detaljstyrning gör oss mindre jämställda. Och därför blir paradoxalt nog min viktigaste jämställdhetsfråga att bekämpa just den kvotering som för så många framstår som lösningen på alla jämställdhetsproblem.”

Debatten är alltså i full gång. Det är bra, men jag undrar om inte Stina Svensson är den som kommer med det bästa förslaget, konkreta politiska förslag i samförstånd är kanske det som skulle ge jämställdheten en verklig skjuts framåt.

Den här texten publiceras också på Södertörns Lärcentras blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Du kanske också vill läsa det här:

Södertörns Lärcentra har utbildat på Åland

av Nils Pettersson den 29 augusti, 2011 · 0 kommentarer

Fredag – lördag var vi på Åland och utbildade föräldragruppsledare. Det blev två roliga dagar med intressanta diskussioner. Ett av våra inslag under utbildningen handlade om att hitta ett förhållningssätt som ledare i föräldragrupper. Det kan kanske vara svårt, men om man håller sig till några enkla strategier kommer man ganska långt. Det är var några av de saker vi försökte förmedla:

Var inte expert

I motsats till personalen på mödra- och barnavård har du inget medicinskt ansvar och behöver inte kunna allt. Inte heller behöver du vara expert på att vara förälder – för tänk efter, vem kan säga sig vara expert på att vara förälder?

Se dig själv som samtalsledare

Du är den som sätter ramarna, du leder samtalet och ser till att alla får ungefär lika mycket plats i detta samtal. Du sätter upp reglerna och du ställer de rätta frågorna. Allt det här är sådant som de flesta  måste praktisera en tid innan de känner att de behärskar det.

Se föräldragruppen som en process

Allt grupparbete är en process. Det viktiga är att du har bestämt dig för vad du tycker är viktigt att deltagarna får med sig. Det finns ett koncept och en mall men om du vet vad du brinner för och vad som är viktigt för dig, hjälper det både dig och deltagarna att fokusera och göra arbetet i gruppen till något som alla kommer ihåg.

Var en förebild

Håll dig till grundvärderingarna. Jobbar du med föräldragrupper så jobbar du också för barnens bästa, för jämställdhet och för föräldraansvar. Det finns ingen anledning för dig att vika från detta i diskussioner eller när du blir ifrågasatt. Dina värderingar märks i det du säger, i dina handlingar och din attityd.

Till slut några praktiska råd

Gör en checklista inför träffarna på sådant som du inte vill glömma om du känner dig lite stressad första gången.

Berätta för gruppen om syftet med gruppen och vad som gäller vid frånvaro och liknande saker redan från början.

Tänk på hur du placerar deltagarna i förhållande till varandra. Det är bra om alla kan ha ögonkontakt.

Ha alltid penna och papper framför dig under diskussionen. Det hjälper dig att komma vidare i diskussionen om du kan anteckna sådant du kommer att tänka på.

Lycka till!

Den här artikeln finns också publicerad på Södertörns Lärcentras blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Du kanske också vill läsa det här:

Debatt om föräldraförsäkringen igång

av Nils Pettersson den 23 augusti, 2011 · 0 kommentarer

I den senaste valrörelsen var jämställdhetsfrågan marginaliserad så till den grad att man trodde att den var utflyttad för gott. Jämställdheten i Sverige var helt enkelt inget hett ämne – nu är frågan på väg tillbaka. Den här gången är det föräldraförsäkringen som debatteras.

Gammal debatt i centerpartistisk tappning

Det mesta känns dock igen: kvotering eller inte kvotering, det är frågan. Den här gången är det Centerns partistyrelse som initierat debatten genom att lägga fram ett förslag om delad föräldraförsäkring. Den tilltänkta partiordföranden Annie Lööf tycker inte att det är en bra ide och säger:

“ Vi måste också ha en respekt för att det för egenföretagare eller statsråd är svårt att vara hemma så pass länge med sina barn.”

En kommentar som väl talar för sig själv.

Utdelning av morötter ska göra skillnad

Å andra sidan är en annan tilltänkt centerordförande, Anna-Karin Hatt för en dubblad jämställdhetsbonus som morot för att föräldrarna ska dela jämställt på föräldraledigheten.

Mycket morot men lite verkstad, menar jag.

Föräldraförsäkringen ska utformas som föräldrar finner bäst

Muharrem Demirok (c) är också helt emot kvotering och menar “att föräldraförsäkringen redan är delad” vilket han torde vara den enda människan i Sverige som känner till.

“Eftersom föräldraförsäkringen redan är delad visar staten hur den anser att dagarna ska tas ut. Införandet av jämställdhetsbonusen är ytterligare en sådan anvisning. Men båda reformerna lämnar fortfarande öppet för föräldrar utforma det sätt som passar dem bäst.”

Jämställdheten i Sverige tar nog inga jättekliv i och med den här debatten som väl inte kan karaktäriseras som annat än att gammal skåpmat åter står på debattbordet. Vi har ju trots allt världens bästa föräldraförsäkring som väl borde betraktas som en verklig förmån. Ändå tar de svenska papporna bara ut 23 procent av föräldradagarna och ca 30 procent av dagarna för att vårda sina sjuka barn. Få män går ner i arbetstid när barnen går i förskolan. Ofta av vad som anges som ekonomiska skäl.

Med de siffrorna i ryggen ter sig den så kallade valfriheten något begränsad – i alla fall för kvinnorna.

Om Centern nu menar allvar med jämställdheten och en föräldraförsäkring som ger barnen tillgång till båda föräldrarna redan från början får partiet nog komma med lite nya idéer kring föräldraförsäkringen.

Den här artikeln finns också publicerad på Södertörns Lärcentras blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Du kanske också vill läsa det här:

Åtta argument för att pappagrupper ökar jämställdheten

av Nils Pettersson den 12 augusti, 2011 · 0 kommentarer

 TogethernessVi stöter ständigt på frågan på konferenser och andra tillställningar: varför ska vi ha pappagrupper? I sin mest aviga form kan det också låta någonting i stil med: varför ska vi vårda fullt friska pappor? Eller: Papporna ska ju inte föda barn. Andra sätt att fråga gäller ekonomin: varför ska vi lägga pengar på det här? Vem ska betala?

Det är berättigade frågor även om jag nog skulle hävda att de brister lite i insikt och perspektiv, även pappan är ju förälder. Pappagrupper behövs och här är åtta argument du kan använda om du måste argumentera för saken:

1. Barnet har rätt till båda sina föräldrar.

Barnkonventionen hävdar barnens rätt till båda sina föräldrar. Pappagrupperna verkar med barnets bästa i fokus och jobbar preventivt med att stärka jämställdhet, parrelation och föräldra- och barnrelation och pappornas medvetenhet om hur konflikter med partnern och barnet kan hanteras. Det ger kunskap och medvetenhet som har en positiv inverkan på hur relationen utvecklas. I en enkätundersökning vi gjorde med tusen män som deltagit i pappagrupp visade det sig att de separerade i lägre grad än genomsnittspappan. I det längre perspektivet är detta alltså till gagn för barnen och stärker deras rätt till båda sina föräldrar samtidigt som det stärker båda föräldrarnas relation till barnet.

2. Jämställdheten är högre i familjer där pappan deltagit i pappagrupp.

En viktig del i pappagruppernas arbete är att verka för ett jämställt föräldraskap. Det betyder bland annat att ge båda föräldrarna möjlighet att ta ett lika stort ansvar för barn och hushåll. Om vi kan medvetandegöra papporna om de genusstrukturer som har och som fortfarande dominerar i familjelivet ökar jämställdheten i familjen. Det ger mervärden när föräldrarna avlastar varandra med barnet, delar på hushållsarbetet och fördelar sin arbetstid på ett jämställt sätt blir livet lättare och riskerna i parrelationen minskar.

Undersökningar visar också att deltagare i pappagrupper tar mer aktiv del i relationen med barnen och i hushållsarbetet.

3. Pappagruppsdeltagare tar ut väsentligt fler föräldradagar än genomsnittspappan

Statistiken talar sitt tydliga språk. Enligt vår enkätundersökning tog pappagruppsdeltagare ut ca 240 dagar föräldraledigt i snitt, det jämfört med 62 dagar för genomsnittspappan i Sverige. Vad det beror på är svårt att säga, men en trolig faktor är som nästa punkt menar att pappagruppen stärker pappan i sin uppfattning om sig själv som förälder.

Många undersökningar pekar på det faktum att jämställdheten ökar om män tar ut en större andel av föräldradagarna.

4. Pappagruppen stärker ofta pappan i sin uppfattning om sig själv som förälder

I pappagruppen jobbar vi mycket med föräldraskapet i såväl det tidiga skedet av barnets liv som lite på sikt. Det är ganska vanligt att pappor upplever ett utanförskap i relationen till barnet, särskilt under det första året. I pappagruppen ges papporna möjlighet att hitta vägar att skapa en relation till det lilla barnet och medvetandegörs om sin egen betydelse. Han får också perspektiv på de svårigheter som kan uppstå under småbarnsåren, vilket vi tror har betydelse för relationen till barnet och minska stressen när barnet är krävande. Han medvetandegörs om sin egen betydelse för barnet och partnern.

En pappa som deltagit i pappagrupp förstår att många av de faktorer i livet med småbarn som uppfattas som ansträngande är tillfälliga och han känner mindre frustration och ilska över det.

5. Föräldraskapet är en gemensam sak för föräldrarna, ändå finns det bara lite eller inget stöd alls för papporna.

När barnet kommer till världen är det också två föräldrar som föds. Såväl mamman som pappan har frågor och funderingar kring sådant som barnets omvårdnad, den egna förmågan, ansvaret och annat som hör till det tidiga föräldraskapet. För kvinnan finns det givetvis en rent medicinsk aspekt före, under och efter förlossningen, men bortsett från det är behoven desamma hos män och kvinnor även om de ibland uttrycker sig på olika sätt. Vad som behövs är en likvärdig föräldrautbildning/introduktion som tar upp det som föräldrar verkligen funderar över. För papporna finns mycket lite av detta. Det ska också påpekas att på de ställen där vi arrangerar pappagrupper har det visat sig att även mammor gärna skulle delta i grupper med vårt koncept.

6. Många pappor upplever det som givande och utvecklande att få diskutera frågor kring föräldraskap, parrelation och vardagspussel med andra pappor.

Föräldraskapet är en lycka för de allra flesta, men samtidigt dras många frågor i livet till sin spets när man blir förälder: föräldraskapet i sig, hur påverkas yrkeslivet, relationen till partnern, etc. En diskussion kring detta redan tidigt i den nya familjens liv påverkar jämställdheten på positivt sätt.

7. Deltagande i pappagrupp minskar risken för våld mot barn och kvinnor.

Våld mot barn och kvinnor har många orsaker. Vi tror att en av dessa orsaker är bristande förberedelse på vad livet med barn innebär. Vi tror att om fler män får perspektiv, känner sig delaktiga i barnets omvårdnad, får förståelse för barnets, kvinnans och inte minst sina egna känslor under den här tiden minskar risken för våld i familjerna.

8. Kvinnorna får en mer jämställd position på arbetsmarknaden

I de undersökningar vi gjort med pappagruppsdeltagare har många positiva effekter för jämställdheten visat sig. Några av dessa är att pappagruppsdeltagare i väsentligt högre utsträckning än genomsnittspappan tar ut föräldraledighet, är mer delaktig med sina barn och i hushållsarbetet, etc. Men det visar sig också att pappagruppsdeltagaren hämtar och lämnar oftare på förskolan, vårdar sjukt barn oftare och har i många fall också större benägenhet att gå ner i arbetstid under småbarnsåren. Allt sådant som inte bara gynnar gynnar jämställdheten i familjen utan också på arbetsmarknaden.

Den här artikeln finns även publicerad på bloggen Södertörns Lärcentra.

Du kanske också vill läsa det här:

Tänkvärd krönika i Fokus

av Nils Pettersson den 4 juni, 2011 · 0 kommentarer

Kortis:

Katarina Wennstam skriver en riktigt bra krönika i Fokus den här veckan. Ämnet är semester, föräldrar som dricker för mycket och barn som far illa av detta. För egen del tror jag att vuxna som inte klarar av alkoholen på semestern och låter sina barn fara illa är ett problem med stort mörkertal.

Klicka här för att läsa artikeln.

Du kanske också vill läsa det här:

Varför jämställdhet?

av Nils Pettersson den 30 maj, 2011 · 0 kommentarer

Här om dagen fick jag frågan: varför är jämställdhet viktig? Det är en bra fråga. En fråga som man kanske måste kunna besvara tydligt om man som jag ska fortsätta med att jobba med pappagrupper och jämställdhet i Sverige.

Mitt enkla svar är att jämställdheten mest av allt handlar om en sak: relationer. Våra eller mina relationer till den jag lever ihop med, relationen till mina barn, relationen till mina medmänniskor. Att vara jämställd handlar för mig om att ansvara för sina egna relationer och ge lika villkor. Det vare sig det gäller kvinnor, barn, män, utlandsfödda eller funktionshindrade. Att leva jämställt innebär att man tar hänsyn till andras önskemål och viljor.

Jämställdheten handlar alltså om att alla människor ska kunna verka, leva och vara från ungefär samma utgångspunkt och på samma villkor. Det är det stora visionen. Vilket i sin tur handlar just om vilka val vi gör utifrån vår egen verklighet, i familjelivet såväl som i arbetslivet handlar det om det sätt vi möter människor, det sätt på vilket vi utövar vår makt och vilken förståelse vi har för vår omvärld. Det handlar lika mycket om man och kvinna, föräldrar och barn som företagsledare och anställda.

Som förälder har du makt över dina barn, en makt du kan förvalta väl eller använda som just makt att bestämma. Samma sak är det mellan två människor som lever ihop. Någon kan tro sig ha större bestämmanderätt på grund av högre lön, ett visst kön eller något annat. Vi är lika normstyrda när det gäller jämställdhet som vi är med mycket annat , ofta utan att vi reflekterar över det.

Men för att hitta en rimlig väg när det gäller jämställdhet måste vi börja med människors lika värde, vilket ofta glöms bort i jämställdhetsdiskussionen. Och människors lika värde uttrycks i våra relationer med andra människor, det vare sig du är förälder eller företagsledare, familjemedlem eller vilka relationer du än har.

Därför tror jag att vi måste börja med relation när vi försöker förstå varför jämställdheten är viktig. Den börjar med oss själva och en vilja att ge andra samma villkor och förutsättningar som oss själva. Det är kanske okej att du intar den roll som normen föreskriver, men tänk efter om det kanske ger någon annan sämre livsvillkor.

Det sistnämnda är kanske inte det lättaste, men frågar man mig är det trots det ändå det viktigaste för att ett jämställt samhälle ska bli verklighet. Eller som det är sagt: behandla andra så som du själv vill bli behandlad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Du kanske också vill läsa det här:

Jämställdheten i Sverige hindras av gubbar

av Nils Pettersson den 29 maj, 2011 · 0 kommentarer

I en ledare i Aftonbladet (15 maj) beskriver Karin Pettersson läget för jämställdheten i Sverige. Det är en rätt arg artikel där Karin Pettersson attackerar gubbväldet i svensk politik. Enligt henne är det ingen slump att jämställdhetsfrågan befinner sig på bottenplats på den politiska agendan. Om den ens existerar där.

Och nog har hon rätt, även om Pär Ström med vidhängande antifeminister anklagar artikeln för att vara bottenlös och överdriven. Fast där tycker jag att han har fel, även om han gör sitt bästa för att hävda att det är männen som är de förfördelade. Karin Pettersson däremot, visar på något helt annat och skriver:

I dag finns ingen person ­i politikens centrum som klarar att göra jämställdhetsfrågan till en ­nationell angelägenhet.

Det är synd, för det behövs. Kvinnor har fortfarande sämre lön, pension och hälsa än män. De ­utför det mesta jobbet i hemmet, de ­vabbar, tar ut mer föräldraledighet och jobbar ofrivillig deltid. De får inte toppjobben, och släpps inte in i styrelserummen. Deras ställning på arbetsmarknaden är svagare, ­deras frihet är begränsad.

Det går givetvis att diskutera varför jämställdhetsfrågan har försvunnit från dagordningen, men nog har gubbarna i den politiska makteliten sitt ansvar. Erkänn att det skramlar rätt tomt de få gånger politikerna pratat om jämställdhet de senaste åren. Kanske är skälet att politiken just nu befolkas av män som har tillväxten som husgudar. Så länge man kan tjata tillväxtens lov som den allmängiltiga lösningen på alla problem kommer jämställdheten och förmodligen också snart miljön vara frågor i marginalen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Du kanske också vill läsa det här:

Jämställdhet, en fråga för vem?

av admin den 19 februari, 2011 · 0 kommentarer

Jämställdhet tycks vara svår att uppnå. Kanske därför att jämställdhetsfrågan ofta handlar om att mannen i långa loppet tjänar på ett jämställt samhälle. Med jämställdheten ska han få bättre livsvillkor och också omfattas av mjuka värden. Föräldraförsäkringen är en fråga som på ett bra sätt illustrerar mannens position i frågan: han ska genom lismande och övertalning och information förmås att ta ut föräldradagar.

Det är så att säga hans rättighet. Män har rättigheter men sällan några skyldigheter. Mansrollen som den har sett ut har kopplats till många saker sedan 70-talet. För tillfället är fädernas andrahandsroll i vårdnadstvister en stor fråga. Domstolar dömer nästan alltid till kvinnans fördel, enligt de som vet. Många män känner att de inte blir tagna på allvar som förälder i dessa tvister och det förutsätts att modern är den som bäst klarar av föräldraskapet.

I det enskilda fallet är det förstås beklagansvärt, i det stora hela är det inte alls underligt – kvinnorna har levt med det här perspektivet sedan länge. I allt från våldtäkts- och misshandelsmål till anställningsintervjuer. Från sexism på arbetsplatser till påtvingade skönhetsideal.

Själv kan jag tycka att det är nästan löjligt hur man försöker förmå männen att vara föräldralediga genom att berätta om hur betydelsefullt det är att de deltar i barnens fostran och tala om deras rättigheter att få vara med sina barn.

Jag som trodde att det var en skyldighet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Du kanske också vill läsa det här:

Fördel pappa eller diskriminerade mammor?

av Nils den 4 november, 2010 · 0 kommentarer

För några kvällar sedan avslutade jag en pappagrupp. Den här gången avslutade vi med familjeträff där också mammor och barn kom med. Det blev en intressant träff, inte minst därför att mammorna undrade varför de inte i föräldragruppen får ventilera de ämnen som vi i pappagruppen pratar om.

Jag kunde inte riktigt svara på den frågan. Men det är en berättigad fråga. I pappagruppen pratar vi bland annat om föräldra- och barnrelation, om parrelationen och om vardagspusslet. Allt med barnets bästa och jämställdhet i i fokus. Många mammor som hör sin kille komma hem och berätta om våra samtal i pappagruppen upplever en orättvisa i att bara papporna får diskutera de här frågorna och dessutom utan att behöva ha barnen med sig. Vad mamman igår uttryckte om föräldragruppen på BVC var att “Det är mest prat om smakportioner och amning” Det vi pratar om i pappagruppen, menade hon, var mycket viktigare och roligare.

Jag vet inte hur barnsjuksköterskorna egentligen ser på det här. Mats Berggren (och i någon mån jag) har ju varit ute och pratat om hur vi arbetar med pappagrupperna, vilka ämnen vi berör och hur det tas emot av papporna. Vi erbjuder ständigt utbildning för de som så önskar. Alla verkar tycka att det är bra och viktigt, ändå går föräldragrupperna för det mesta på i samma hjulspår med smakportioner och amning som huvudnummer.

Men som det ser ut idag är föräldrar ofta tillräckligt “utbildade” för att veta hur de ska ta hand om sitt spädbarn. Föräldragruppen borde istället vara ett forum för förberedelse i ett något längre perspektiv ungefär på det sätt vi jobbar i pappagrupperna. Det märks tydligt att det finns ett behov av att prata om hur relationen påverkas, av en pekpinnefri diskussion om medfostran och om upplevd tidsbrist och vardagspussel.

När vi pratar om de här frågorna i pappagruppen så är det framför allt en sak som blir tydlig: många upplever det som befriande att de inte är ensamma om sina tankegångar och eventuella svårigheter. Men bara möjligheten att diskutera den nya rollen i livet gör mycket för synen på den egna betydelsen för föräldern. I mitt fall oftast papporna.

Så ja, det är diskriminerande att inte också mammorna får prata om de här sakerna. Blir det någon ändring, eller?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Du kanske också vill läsa det här:

← Äldre poster